 |
| här kommer ett lite annorlunda inlägg...i går var vi för sista ggn och tog bort lite saker från källaren i mitt barndomshem...huset stod tomt och öde...väldig konstig känsla...overklig. Det känns inte alls som jag aldrig kommer att åka dit igen...märkligt! Det är en kvinna som har köpt huset av mina föräldrar och hon kommer att göra om allt... Jag vill minnas mina barndoms dagar, när vi var barn och unga jag och min bror (som inte längre finns) hur vi lekte och hade kul i huset och på gården... |
 |
| ...jag vill minnas allt som det var...här på lilla bron satt mamma och drack en kopp kaffe när hon kom hem från jobbet, på somrarna...och jag låg och solade på gräset...här grillade vi ibland och allt var kul och vi alla var yngre och friska... |
 |
| ...det här är sista kortet jag tog i går från utsikten från sovrummet, där man ser stadens slalombacke...där kommer jag aldrig att kunna stå igen och njuta av utsikten , på vinter eller sommar....kommer ihåg från när dom byggde huset och min bror som var 4-5 år och jag , mamma och pappa och några snickare stod och beundrade utsikten...då sa min bror plötsligt: Britten, ser du Sverige !!!...alla skrattade....det har jag fått höra många ggr från mamma ;)).... |
 |
| ...här har jag zoomat in utsikten på havet...här har vi sett Finlands färjan komma och gå mååånga ggr genom åren.... |
 |
| ...här har jag fotat tomten upp mot skogen, som jag är uppvuxen med (älskar skogen) det har jag nog ärvt från min pappa...längst upp gick ett långt skidspår på 60-70-talet, där åkte vi skidor hela familjen på helgerna när vi var i skolåldern...här har vi plockat blåbär på somrarna, här finns mycket blåbärsris...här hade jag en gunga längst upp där jag älskade att sitta och gunga och beundra utsikten....det känns tungt... |
 |
| ...den här färgprakten får jag heller aldrig se mer....pappa ville egentligen bo kvar här till sitt slut....men efter stroken för ett år sedan och efter mammas sjukdom, så orkar dom bara inte ha huset kvar...nu bor dom iaf i en ljus och fin lägenhet mitt i stan och har nära till allt (plus boende)...och när vi hälsar på där så känns det faktiskt overkligt...inte riktigt som "hemma"...det är i huset dom ska "vara"...det är där dom ska stå på bron och välkomna oss när vi kommer och det är där dom ska stå och vinka när vi åker....nu står dom på balkongen i hyreshuset och vinkar....;) Allt varar inte för evigt... |
 |
| ...jaa hörrni, det var ett tungt inlägg från mej den här ggn...men det kändes bra att få göra ett avslut med mitt barndomshem....och allt varar inte för evigt...så är det ;)) Må så gott och sköt om er !! Bia |
Många fina minnen, och bra att du har
SvaraRaderafoton som du kan titta på. Det är ett fint hus
och såklart det känns vemodigt när ni stänger
dörren och går. Hoppas nu allt går bra för dina
föräldrar och dom trivs på nya boendet.
Ett sorgligt inlägg men samtidigt så fint.
Varm kram till dig vännen/AM
Ja, både vackert och sorgligt. Vi tog över ett hus och jag såg den där känslan i ögonen på systrarna som sålde sitt föräldrahem. Lite knepgt, faktiskt, eftersom vi kände att mycket behövde göras...
SvaraRaderaKram,
Jenny
Mina ögon fylls med tårar när jag läser om dina minnen över ditt barndomshem och tiden som var och den nya tiden som kommer.
SvaraRaderaDet är en sorgeprocess, som man går igenom, och det är så mycket mer än huset man lämnar. Tänker att du gjort det på ett bra sätt genom att du tog adjö av det bokstavligen och även själsligt.
Vi vet bara att allt har sin tid, och framtiden vet vi inget om...
Hoppas att dina föräldrar får det bra på sitt nya boende och att du spar dina fina minnen i ditt hjärta.
Varma kramar / Anneli
Trots att det är så svårt har var sak sin tid. Men livet är sannerligen inte lätt och roligt alla dagar. Jag saknar min mormors och morfars hus varje dag och en enda gång på fem år har jag åkt förbi där. Stora varma kramar till dig Bia!
SvaraRaderaJag förstår precis hur du känner det. Jag gick igenom samma sak förra året då min mor sålde huset som en gång varit min mormor och morfars.
SvaraRaderaJag bodde mycket där under min uppväxt och det var så jobbigt att gå runt i huset och ta adjö av allt. Det var med sorg i hjärtat jag åkte därifrån och jag tänker aldrig återvända för nya ägaren har gjort om både ute och inne så det inte går att känna igen platsen, enligt de som varit dit.
Varm kram till Dig!
M.E
Lite sorgligt är det allt<3 Kram
SvaraRaderaHej Bia! vilket fint inlägg ♥ förstår att det känns vemodigt!! man vill ju att allt skall vara förevigt..även om man vet att vissa bitar o förändringar är tidens gång.Du får ta fram dina minnen lite då o då..kramizar från Jessica
SvaraRaderaVilken fantastiskt fin minneskavalkad över din barndom. Så vackra bilder och dina minnen är ju ljusa och fina.
SvaraRaderaSpar det i ditt hjärta så kommer det alltid att leva kvar.
Ibland så smärtar livet!
SvaraRaderaSå illa att man knappast vet hur man ska stå ut...............
Det gör ont att skiljas från sitt barndomshem.
..........och så ska det väl vara om man har växt upp med fina minnen från barndomen tillsammans med sina kära.
Fint men ledsamt inlägg från dig min vän,
kram Anneli
Så sorgligt.Det gör ont att skiljas från barndomen. Står i ett liknande skede då min far funderar på att sälja vårt barndomshem. Å ena sidan tycker jag att han ska göra det för han utnyttjar inte ens hälften av huset och huset förtjänar att bli nyttjat. Å andra sidan så bor det så många minnen i det där huset, minnen som jag klamrar mig fast vid.
SvaraRaderaTänker på dig och din ledsamma dag
Kram
Annie
Sorligt och vemodigt att lämna en epok bakom sig, men du har som tur är många fina minnen.
SvaraRaderaVarma kramen
Anette
Hej. Vilket vackert och vemodigt inlägg! Man kunde känna värmen och kärleken som funnits i huset. Fint att jag kikade in första gången i din blogg just här och fick ta del av dina fina bilder.
SvaraRaderakram Sabina
Vilka härliga minnen du har från ditt barndomshem. Du får vårda dem ömt i ditt minne, därvarar de för evigt. Styrkekramar till dig / Paula
SvaraRaderaDet var ett väldigt fint inlägg! Vilket underbart ställe att få växa upp på. Vilken utsikt från huset, så vackert. Men nu är det dags för någon annan att ta över. Så är det bara...
SvaraRaderaKram!
gör en hörna hemma med dina vackra barndomsminnen, för de är viktigt, det är där du är uppfostrad så att du har blivit den du har blivit..
SvaraRaderaKände likadant när vi lämnade över mitt hem till ngn annan...
kram
Förstår att det känns tungt, men du skapar nya fina minnen på nya platser:) Men visst, klart det är ledsamt... Kram Emma
SvaraRaderaVi förstår att det måste kännas ofantligt tomt!! Du har fångat allt så fint i dina fotgrafier! Samla härliga minnen från ditt barndomshem i en fotobok så kan du bläddra och minnas när som helst! Kanske tom du har någon bit tapet eller tyg från gardiner eller möbler att klistra in så du tom kan känna lite... torka några växter från trädgården...
SvaraRaderaHoppas dina föräldrar kommer att trivas i sitt nya hem! Det är ju huvudsaken, då kommer ni få många fina minnen även därifrån!
Kramar från oss
Usch så sorgligt! Jag vet hur det känns när barndomshemmet säljs, pappa bodde kvar i huset när dom skilde sig och mammas lägenhet blev liksom bara hennes kändes det som men sen såldes huset (jag hade redan flyttat hemifrån) men det var sorgligt den dagen och jag ville inte vara med och flytta... Jag ser "mitt" hus då å då för jag har själv flyttat tillbaka till mina barndomstrakter...
SvaraRaderaBeklagar att din bror inte finns, var det längesedan ?
Ha en fin dag
Kram Sandra
Visst är det sorgligt att göra sig av med något som man har många minnen till. Hoppas nu det blir bra för dina föräldrar i lägenheten. Kram Suss
SvaraRaderaÅh, jag förstår precis..... ja nu bor ju pappa fortfarande
SvaraRaderakvar i deras hus....men nu när mamma är borta så är
det nog bara en tidsfråga innan han kanske måste flytta.
Sorgligt! man vill ju att allt ska vara som det alltid varit!
Stor kram på dig!
Sofia
Åh bästa Bia!
SvaraRaderaVilken sorg, ett avslutat kapitel i livet kan man säga. Många tankar och minnen hoppar säkert upp, du har säkert gamla album med minnen från tiden i huset. Tänk om man kunde göra/skriva en bok från barndomens tid. Jag har aldrig gjort den reflektionen, då min syster tog över familjehemmet. Men den dagen syster med man säljer, så kommer det säkerligen kännas.. Bamsekramar till dig!
Ina
Ditt inlägg berör oss alla som läser det. Alla känner vi till och har kanske gått igenom vad du går igenom eller är mitt uppe i det. Det är ganska längesedan vi tömde mitt barndomshem där jag bodde från tolvårsåldern, men man glömmer aldrig hur det såg ut. Med tiden finns bara minnena som små skatter att ta fram ibland. Nu är det våra barn som vill att vårt hem ska bestå och finnas för dem att återkomma till då och då. Det är tidens gång och en dag är det också bara minnen i livets flöde. Sorgligt, vemodigt och ändå ganska vackert.
SvaraRaderaKram RosMarie
Jag förstår precis hur du känner, har själv varit med om det. I Januari i år sålde mamma vårt barndomshem efter att pappa gick bort för några år sedan. Det kändes jättekonstigt när man gick runt överallt och sa hejdå.
SvaraRaderaFördelen är att mamma nu inte har ett stort hus och stor trädgård att sköta och vi bor bara en mil bort. Förra helgen åkte jag och min syster till dom trakterna och gick omkring. Vi hade båda häst i vår ungdom och skog och ridvägar, badsjö mm finns kvar så det var nostalgiskt till tusen.
Vi körde även förbi huset och då kändes det lite konstigt men vi har börjat vänja oss som tur är.
Ha det så gott
Kram Liselott
Ja det var ett tungt inlägg och det är så ledsamt att allt inte kan vara för evigt i alla fall de bra sakerna. Jag bodde i tre olika hus under min uppväxt så för mig finns inget som känns som mitt barndomshem egentligen. Vilken otroligt fin utsikt ni hade........ända till Sverige ;) Du får ta med dig alla fina minnen nu istället och placera de i ditt hjärta, jag tror ändå det är det viktiga och inte det fysiska i saker och att du har din mamma och pappa kvar förstås oavsett var de bor <3
SvaraRaderaStor kram Ullis
ja så är det Bia. Men som tur är finns massor av minnen att gosa in sig i........som en varm filt :-) Förstår din känsla, det som varit, vart tog allt vägen och gjorde vi allt vi skulle tillsammans? "Ser du Sverige"....vilken underbar kommentar. Och sant. Vi är liksom mitt i allihopa. KRam Lotta
SvaraRaderaJa Bia!
SvaraRaderaSå sorgligt, läser med ett stygn i hjärtgropen,Så sorgligt,
allt kan förändras på bråkdelen av en sekund,
och inget vlir sej likt som det en gång var,
jag har vart med om det några gånger nu,
och det är så tungt att bära denna sorg,
styrkekramar till dej och dina föräldrar,
Kram Kathrine
Det var inget tungt inlägg, det var ett fint inlägg och det är ju så livet är, inget varar för evigt hur gärna man än vill, tyvärr...
SvaraRaderaHärliga bilder och vackert skrivet, tack snälla!
Varm kram,
Titti
Förstår att det är jobbigt, men du har ju alla fina minnen kvar i alla fall, det kan ingen ta ifrån dig.
SvaraRaderaTa hand om dig !
Kram Pia
Ja fy vad konstigt sånt känns. Jag vet. Trevlig helg! StyrkeKram Anna
SvaraRaderaSå sorgligt men ändå en vacker hyllning till ditt barndomshem med alla fina minnen, av din bror och allt de andra.
SvaraRaderaEtt viktigt inlägg också för att påminna oss själva att inget är för evigt. Jag har det här framför mig, ganska snart känns det som. Hoppas att dina föräldrar trivs där de bor nu.
Varm kram till dig
Cia
Förstår att det känns sorgligt, du har många fina minnen därifrån. Själv var jag 19 år när pappa och mamma sålde mitt föräldrahem, eftersom vi flyttade till stan (Ö-vik) så var det bara tummen upp för mig;)
SvaraRaderaHade det varit idag, så skulle det ha känts fruktansvärt!!
Önskar dig en trevlig helg!
Kram♥